jag slutar aldrig att förundras över hur fina vänner jag faktiskt har.
1,5 timmars promenad med underbara jessica & jag mår så bra som man bara kan.
att bara gå & prata om allt & ingenting, hur kan det göra så mycket?
så ja, det var verkligen behövligt.. & lite till.
dock har min extrema fobi, eller skräck kanske är ett mer passande ord, för grävlingar börjat spöka igen.
jag antar att två år i skogen gör en lite knäpp?

however, mitt liv är på topp. livet leker. det går bra nu.. ja, ni fattar?
jag har sagt det förut & kan säga det igen. jag tror aldrig någonsin att jag har mått såhär bra.
jag trivs så fruktansvärt bra med mitt liv, alla människor som förgyller min vardag & mig själv.
så mina vänner, lycka är häftigt.

just saying.