att säga att jag har ångest är en underdrift. jag vill inte åka hem!
de här fyra veckorna har varit de bästa på hur länge som helst.. helt fantastiskt ♥
att veta att jag alltid har nära till de personer som betyder mest för mig, den känslan är obeskrivlig.

avståndet har fått mig att inse en himla massa saker & det är jag glad över.
men tanken på att jag ska tillbaka till vardagen imorgon, tillbaka till verkligheten, gör mig illamående.
självklart kommer det att känns bättre om några dagar, men just nu gnager det inom mig.
jag kan inte förstå hur jag klarar mig utan alla dessa människor i min närhet så pass länge som jag faktiskt alltid gör.

jag kommer att gråta som en liten unge när jag kliver på tåget imorgon.