en saknad som gnager sönder mig inombords. en längtan tillbaka till det som var.
vart tar dagarna vägen? jag vill tillbaka till den kaos vi levde i, som var så jävla perfekt för oss.
vi är vad vi är, & det gör oss så jävla bra för varandra. men man kan inte ständigt stå still & trampa luft,
man måste vidare, vi måste vidare, ett nytt kapitel.

men jag kan säga, utan en uns tveksamhet, att vi alltid kommer att finnas för varandra.
tack för att jag fått äran att lära känna dig, tack för allt du lärt mig, tack för alla gånger du funnits där för mig,
tack för att du är du, tack för att du är lika crazy som mig.. and so on.
jag älskar dig så det svider i hjärtat & jag kan ärligt säga att utan dig vet jag inte vart jag skulle ta vägen.
att inte längre ha dig några hundra meter bort gör ont. det känns tungt.
men inget avstånd i världen kan ändra på den kärlek jag känner till dig, fina underbara vän ♥